Sedan .SE:s Upprop för Digital Delaktighet har uttrycket Folkbildning 2.0 snurrat på repeat i mina tankar. I Folkbildning 2.0. läser jag in ett gemensamt ansvar för alla passionerade webbnördar. Det ansvaret innebär att hitta den personliga nyttan och glädjen, för de ännu inte digitalt delaktiga, att ta steget in i samtalet, enkelheten och informationsflödet på den sociala webben.
Jag känner få helt analoga personer. Men jag känner desto fler digitala fobiker som använder nätet för att betala räkningar och – i bästa fall – skicka e-post eller kolla på Blocket. För den här gruppen är inte ”googla” en ryggmärgsreflex. De kommer inte på tanken att hitta recept, vänner och inspiration på nätet.
Vad är nyckeln till min upplevelse av webben och någon annans direkta avståndstagande? När jag förstår det så kanske jag kan vända avståndstagandet till ett intresse. Jag vet att det går. Det hände mig.